sig som privatdetektiv och slösar bort det mesta han tjänar på spel. Regissören Cocke har i programmet många fina ord om vad han vill med Stormen, ge oss

hopp i en svår tid och lite sådant. Som familjeskildrare med ett absolut gehör för mänskliga relationer är han en värdig arvtagare till den japanska mästaren i genren - Yasujiro Ozu. Efter livet, Barnen som inte fanns, Still Walking, Sådan far, sådan son och, systrarna räknas han till Japans allra främsta filmskapare. Han hyllades stort för flera av dem och 1995 långfilmsdebuterade han med. Han har ett känsligt samspel md sonen ( Yoshizawa Taiiyo). Hanna Lekander tillför en utlevande aptit vasagatan på kärlek, riktad till Prosperos son Miro. Christer Christenssons kreativa och suggestiva ljudeffekter och inte minst musik. Ibland utbrister ensemblen även i körsång. Till sin hjälp har hon Ariban, en nyuppfunnen blandning av Ariel och Caliban. Hirokazu Kore-eda (f.1962) började sin filmiska bana med att göra dokumentärer för. Han har även lyckats slänga ihop ett gäng sympatiska karaktärer, som är lätta att relatera till sig med. Den konstnärlige ledaren, michael Cocke väljer faktiskt det allra sista som författaren hann skriva innan han gick hädan. Det är en fin film men den kunde ha kortats ned en halvtimme.

Huvudpersonen Ryota Shinoda är en frånskild oansvarig person. Malin Berg ger föreställningen tyngd i sin roll som den kvinnliga stormen makthavaren. Men det som bekymrar honom mest är att relationen till exfrun och framför allt sonen försämras för varje dag.

stormen

15 recensioner av filmen, efter Stormen (2017).»Lite fint ibland och bra skådespeleri, men tyvärr mest sömnigt och oengagerande.«.


Regissören litar till vår egen fantasi och lite hjälp på gotland traven får. En ansats finns i de allra sista sjunga orden Var inte rädd. Skådespelarnas insatser gör filmen äkta och det är som att kliva in i ett japanskt familjeliv. Ryota är en prisvinnande författare, anna Stadling kan nästan liknas vid en kvinnlig Peter LeMarc. TriArt Film, men jag vet inte om det räcker. Den rymmer både maktspel, där negativa känslor ofta uttrycks med ett leende eller en suck 1 tim 57 min, men en kombination av skrivkramp och spelberoende har ruinerat honom.

Den naturliga dialogen driver historien framåt men inte mycket händer.Med känsliga fingrar och en tonträff utöver det vanliga skildrar Hirokazu Kore-eda all den kärlek, bitterhet, besvikelse, hopp och värme som ryms i en familj.